Trots decennier av aggressiva antirökningskampanjer, strikta regler och ambitiösa mål från EU och WHO röker fortfarande var fjärde EU-medborgare tobak. EU:s mål att drastiskt minska rökningen fram till 2040 glider allt längre utom räckhåll. Varje år dör 700 000 EU-medborgare av rökningsrelaterade sjukdomar, vilket understryker det akuta behovet av en mer effektiv strategi. Men i stället för att ta till sig alternativ som kan hjälpa rökare att sluta, verkar beslutsfattarna alltmer inriktade på att begränsa dem. Kommer målen för rökningen 2040 att gå upp i rök med den nuvarande utvecklingen?
De ouppnådda målen
Över 700 000 rökningsrelaterade dödsfall per år i EU är en tragedi - både för enskilda individer och deras familjer, och för samhället i stort. Den ekonomiska bördan för sjukvårdssystemen och skattebetalarna är enorm. För att bekämpa detta har regeringarna använt sig av en rad olika taktiker. Det handlar bland annat om kraftiga skattehöjningar, grafiska varningsetiketter och informationskampanjer. Ändå har effekterna i bästa fall varit minimala.
Tobak står för 27% av alla cancerfall i EU, enligt Europas största Europas plan för att bekämpa cancer. I planen betonas att nio av tio fall av lungcancer skulle kunna förebyggas om tobaksbruket upphörde. EU:s mål var att minska antalet rökare med 30% till 2025 (jämfört med 2010 års nivåer) och slutligen sänka rökningen till endast 5% till 2040. Med 2025 här är verkligheten långt ifrån prognosen.
Lärdomar från olika angreppssätt
Länder som har begränsat alla nikotinprodukter har sett blandade resultat, medan de som har anammat strategier för att minska skadeverkningarna visar mer lovande trender. En jämförelse mellan Sydafrika och Nya Zeeland, som lyfts fram i Tale of two nations - en rapport från SmokeFreeSweden.org, illustrerar denna kontrast på ett tydligt sätt.
Båda länderna hade som mål att minska tobaksbruket. Sydafrika valde ett totalförbud mot tobaksprodukter, vilket ledde till en blomstrande svart marknad som fortfarande är aktiv även efter att restriktionerna har hävts. Rökningstalen har knappt förändrats under det senaste decenniet.
Nya Zeeland, å andra sidan, valde en annan strategi och styrde rökarna mot mindre skadliga alternativ som t.ex. vaping. På bara fem år halverade landet sin rökningsfrekvens och nådde en av de lägsta nivåerna i världen. Den nya zeeländska regeringen insåg att även om vaping inte är riskfritt så är det betydligt mindre skadligt än rökning, vilket gör det till ett pragmatiskt verktyg för att minska tobaksskadorna.
Följer vi rätt karta?
Vad bör göras när EU:s mål för minskad rökning glider utom räckhåll? WHO och EU fortsätter att driva på för att nå sina mål trots nedslående resultat. Vissa länder uppvisar lovande minskningar, medan andra knappt har rört nålen. Med tanke på att rökning fortfarande är den främsta orsaken till sjukdomar och dödsfall som går att förebygga är det inte ett alternativ att ge upp kampen. Men när en färdplan inte levererar är det dags att omvärdera vägen.
För närvarande verkar EU:s strategi vara motsägelsefull. Samtidigt som rökningen stagnerar satsar myndigheterna allt mer på att begränsa alternativ som nikotinportioner och vapingprodukter. Uppgifter från Sverige och Nya Zeeland visar dock tydligt att det är viktigt att erbjuda tillgängliga och prisvärda alternativ för att minska rökningen.
Att slå ner på dessa alternativ riskerar att ge bränsle åt svarta marknader och hålla rökningen på en hög nivå. Om EU verkligen vill uppnå sitt mål för 2040 måste man titta på framgångshistorierna och anpassa sitt tillvägagångssätt därefter. Annars kommer ett rökfritt EU att förbli en strävan som endast kan uppnås av ett fåtal utvalda länder.som Sverige.
