I vår tidigare ledare konstaterade vi hur tobaksskadereduktion hade blivit en slagfält av åsikter - en plats där ideologi alltför ofta överskuggar bevis. Det har inte förändrats. Men landskapet omkring oss har det. Under det senaste året har diskussionen om nikotin, risker och ansvar börjat röra sig från konfrontation till återuppbyggnad. Frågan är nu följande: vad kommer efter slagfältet?
Bevis som vägrar att försvinna
Nya data bekräftar hela tiden en enkel sanning: förbränning är fienden, inte nikotin i sig.
De senaste recensionerna som lyfts fram av Cato-institutet och andra visar att moderna alternativ - från påsar till vaping-system - konsekvent levererar nikotin med en bråkdel av den toxiska börda som rökning innebär. I kliniska studier och befolkningsstudier visar det sig att byte från cigaretter till icke brännbara produkter leder till lägre exponering för cancerframkallande ämnen och, för många, en realistisk väg bort från rökning helt och hållet.
Samtidigt har en PubMed granskning om e-cigaretters farmakologi förstärker logiken för skadereduktion: för rökare som inte kan eller vill sluta med nikotin räddar säkrare leveransmetoder liv.
Det borde inte vara kontroversiellt. Men på något sätt är det ändå det.
En berättelse om två tillvägagångssätt
Runt om i världen drar regeringarna åt olika håll.
Den Världshälsoorganisationens rapport 2025 firar globala framsteg när det gäller traditionell tobakskontroll - högre skatter, enklare paket, fler förbud. Men det avslöjar också en tvekan inför att erkänna produkter som minskar skadorna för befintliga rökare.
Samtidigt, i länder som Sverige och Storbritannien, har en annan modell håller på att växa fram. Myndigheterna där fortsätter att begränsa marknadsföringen till ungdomar och kräva produktkvalitet, men de uppmuntra vuxenväxling genom tillgång, öppenhet och proportionerlig beskattning. Denna pragmatiska linje - varken libertariansk eller förbudsivrande - börjar visa resultat. Rökningstalen i Sverige närmar sig fem procent, en siffra som man tidigare trodde var ouppnåelig utan tvång.
Jämför detta med regioner där alla nikotinprodukter behandlas som lika oönskade. Där fortsätter rökarna helt enkelt att röka. Ideologin vinner, folkhälsan förlorar. Naturligtvis skulle allt vara bra om människor slutade använda nikotin, dricka alkohol eller använda droger. Men på grund av brister i vår mänsklighet händer det helt enkelt inte.
En ny front: att själv definiera skadereduktion
Debatten har också flyttat till språket.
En nyligen publicerad artikel i Tobaksprevention och tobaksavvänjning menar att tobaksindustrins användning av “harm reduction” riskerar att leda till att en folkhälsoterm används för kommersiella syften. Det är en rättvis varning. Alla företag som arbetar inom detta område måste vara tydliga med uppsåt och bevis - att skademinimering inte är en slogan, utan ett mätbart resultat: färre rökare, färre dödsfall, renare produkter.
När budskapen överensstämmer med dem som kommer från tobaksindustrin, som är ökänd för att ljuga som en borstbindare, är de i sig förvanskade. Samtidigt vore det absurt att avfärda hela konceptet för att industrin deltar i det. Bilindustrin bygger också elbilar, men det gör inte argumenten för att minska utsläppen ogiltiga.
Där dialogen börjar läka
Vid årets upplaga av Globalt forum om nikotin 2025, övergick diskussionen från om skadereduktion arbetar för att hur att genomföra den på ett ansvarsfullt sätt. Fokus låg på konsumentskydd, produktstandarder och tydlighet i kommunikationen - inte på stamlojalitet. Den tonen är viktig. Det tyder på att branschen kanske håller på att mogna.
Vetenskapen håller långsamt på att återta det utrymme som tidigare dominerades av retorik. Till och med heta debatter om ungdomars användning och marknadsföring blir mer nyanserade: intressenter frågar sig nu hur man ska skydda minderåriga utan neka vuxna som röker tillträde. Den balansen - svår men möjlig att uppnå - är vad verklig folkhälsa ser ut som.
Från konflikt till byggnation
Så, vart går vi härnäst?
-
Reglera efter risk, inte efter kategori.
Förbränning bör möta de högsta hindren; lågriskprodukter bör beskattas och kommuniceras i enlighet med detta.
-
Behåll fokus på vuxna rökare.
Det är viktigt att skydda ungdomar, men politiken får inte glömma de 200 miljoner vuxna i världen som fortfarande tänder cigaretter varje dag.
-
Gör transparens till ett icke förhandlingsbart krav.
Skademinskning är beroende av förtroende. Varje tillverkare bör publicera toxikologiska data, ingrediensförteckningar och tydliga varningar.
-
Få slut på allt-eller-inget-berättelsen.
Människor förändras i steg, inte i språng. Att möta dem där de är - oavsett om det är genom påsar, vaping eller produkter som inte brinner - är pragmatism, inte kapitulation.
Vad händer härnäst på det skadereducerande slagfältet?
Det verkliga testet för skadereduktion kommer att vara om vi kan prata om det utan att skrika.
Sveriges erfarenheter visar vad som är möjligt när ideologi får ge vika för bevis: vuxna rökare byter livsstil och rökrelaterade sjukdomar minskar snabbare än någon annanstans i Europa. I kombination med kraftfulla informationskampanjer är den svenska strategin ett bevis på att den fungerar.
Det är dags att lämna slagfältet och börja bygga en bro - mellan vetenskap och politik, mellan folkhälsa och konsumenternas verklighet.
Den bron kommer att avgöra om harm reduction förblir en strid om ord eller blir en framgång i form av räddade liv.
Referenser för vidare läsning:
